Nu har min medryttarponny åkt tillbaka till svergie. Känns både jobbigt men endå helt okej. Vet ju att han sku åka i sommar endå så. Det känns som att förlora en vänn. Han blev så personlig, inte så någon annan häst. Hans blick var något extra. Han var så snäll och brydde sig verkeligen. Alltid satte han huvudet på min axel och frustade mej i örat. Men någon dag ska jag själv hyra honom ;) Mamma & pappa har i alla fall sagt att vi kanske kan åka och träffa han i sommar. Nu sitter jag är med tårarna i ansiktet och har även ont i magen. Ska nog äta glass nu och försöka koppla bort lite...Kommer i alla fall aldrig att glömma denna underbara ponny <3!

Lite bilder på sharmen: